50 graders temperaturskillnad

Från den dagen vi landade i Costa Rica och vaknade vid ungefär fem på mornarna och var dödströtta åtta på kvällen så levde vi typ kvar i den där dygnsrytmen hela månaden.

Det har varit relax till max och de flesta dagarna såg ut något i stil med att vakna klockan sex, yoga alt. surf, frukost, hängmattehäng, bronsa på stranden, lunch, hängmattehäng, solnedgångshäng, middag och sovdax. Helt enkelt väldigt tillbakalutade dagar och väldigt bra återhämtning från en grå och regnig höst i Göteborg. Det vi gjorde på en månad hade gått att klara av på en vecka men inte med garanterat högre stressnivå, vår var obefintlig..

Vi bodde på ett hostel där folk byttes ut nästan lika ofta som solen går ner så ganska snart kände vi oss nästan som en del av den lilla italienska familjen som driver hostelet. Santa Tersea var mysigt, dock lite för mycket folk och detta speciellt under jul och nyår. Men lagom till att snö abstinensen började trycka på var det dags att packa väskorna och bege sig vidare mot snön, närmare bestämt Amerika, Colorado, Denver. 

 

När vi landar är våra väskor såklart kvar i Houston och kommer med nästa flyg men stället där vi ska hämta husbilen stänger om inte allt för lång tid. Vi skickar ett sms till Viktor, som landar någon timme senare, om väskorna och att vi snart är tillbaka, tror vi..

Husbilen upphämtad, det jobbiga är avklarat tänker vi nöjt, men det visar sig att amerikanare är ganska dåliga på detta med att skylta så efter några felkörningar ser vi äntligen flygplasten. ”Parkering” tycker vi låter som en bra skylt och följer efter pilarna för att sedan vid dödmansgränd komma fram till en höjdbegränsning som vi såklart inte tar oss under. Jaha och nu då?!.. Backa tillbaka med hjälp av poliseskort blir lösningen. När vi tillslut kommer tillbaka till där vi började några timmar tidigare sitter Viktor där med våra väskor, slutet gott allting gott.

Ett stort tack till familjen Hickok där vi fick bo första nätterna i Denver innan vi rullade upp i bergen, närmare bestämt Breckenridge. Idag tog vi våra första svängar och det kunde inte kännas bättre att vara tillbaka på snön! SÅJÄVLAKUL.

Så nu väntar alltså tre månader i husbil(jaaaaa det är sviiinkallt! Det är -20 utomhus, så inte många grader över det under täcket..), drygt tolv skidorter, förhoppningsvis massa snö och en hel del sköjj! 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Äntligen är pjäxorna på.

Tutten i Alperna

Nu ska vi se här mina vänner, jag tänkte låta fingrarna dansa lite över tangenterna och berätta för er vad jag pysslar med och vart jag befinner mig just nu.

 Jag har sedan den 9onde december befunnit mig i verpzor, även kallat Verbier och här nere lever jag det goda livet. Har kanske universums bästa jobb som skidlärare på ESSE (European Snowsport Swedish Experience) med ett GULDGÄNG till arbetspolerz. Bor med finfamiljen i finlägisen där vi allt som oftast har übertrevliga och goda middagar, värdefulla yogapass på vardagsrumsgolvet, besökare på bäddsoffan och lite för många illaluktande pjäxor i hallen (ja, det är mina som luktar värst…).

Dra och bada vad bra jag trivs här! Åker skidor med fantastiska människor och skidåkare i berg som aldrig slutar förstumma mig över hur mäktiga och bra de är. De enda som skulle hamna på neggosidan är att min sängkamrat, fina vän, kollega och partner in crime Julia1 (Levin) tagit sitt brutna uppmärksamhetskrävande ben och lämnat oss för att bege sig till Umeå för att läka ihop en gång för alltid. Dig saknar jag, men väldigt snart är vi på vift igen tillsammans! 

 En rolig grej som hunnits med är att jag har gjort mina 2 första Freeride qualifier  tävlingar som gick av stapeln tidigare i veckan här i Verbier. Det var två 2-stjärniga tävlingar och det var så himla kul att tävla så samma kväll som första tävlingen var avklarad satte jag mig och anmälde mig till 3 tävlingar till. Med mammas kort…. (huvudsponsorn <3). Första tävlingen gick BRA, var inte så hemskt nervös utan tyckte bara att det var så kul. Och det är ju exakt det som skidåkning är KULKULKUL. Jag var nöjd över att jag hittade min linje och stod den, två typiskt bra saker att göra. Jag hamnade på en 5e plats och det är väl inte så pjåkigt för att vara första gången, men högre upp vill jag! Sa jag att det var kul förresten?

 Det som är mindre kul var att andra tävlingen gick mindre bra, så att säga.. Min lavinryggsäck blåste upp sig 50 meter från starten och jag kraschade, tappade skidor och googlar. Förhoppningsvis gav jag många ett gott skratt för att hitta något positivt i denna smått komiska situation… Går under namnet ”ABS-girl” hos vissa här i byn nu. Det ska ni veta, att det är väldigt väldigt svårt att åka skidor med en ballong runt huvudet, speciellt när det blåser mycket. Många erfarenheter rikare blev jag, vissa har jag förmodligen och förhoppningsvis bättre användning av på kommande äventyr!

 

 Här ger jag och samboLinnea lite helande kärlek till det brutna benet
 
Laura, Johan och Julia - 3 mästerliga bagare
 
 Happy thoughts och faces när det ÄNTLIGEN kom snö
 
FAMILJEN
 
Njooooo, men sämre vallabod har ni väl sett?
 
Och denna drömsängen vid drömfönstret vid drömbergen?
 
 När vi spelade in en julfilm med jöbbeee
 
 Två väldigt glada debutanter, och Jocke den kingen lyckades med en 1a och en 3e placering!! 
En MAGNIFIK solnedgång samt en bild för att avsluta med flaggan i topp... SÅ ATT SÄGA!
 
Vi hörs snart igen, Julia